Back to business

Hej alla,

Ni har säkert undrat vart jag tagit vägen och ni som inte följer mig på Instagram har nog ingen aning om allt som hänt sen jag skrev sist. Så här kommer en kort resumé...

... sist vi sågs var jag ju nybliven tvåbarnsmamma och sov typ ingenting. Kroppen strejkade och jag visste knappt vasd som var upp och ner längre. Sedan kom sommaren och hösten, de första i vårt nya hus, och vi renoverade massor och försökte komma ikapp samtidigt som vi ville njuta av alla stora förändringar. Det var först i vintras som sömnen för lillknytet föll på plats och energin återvände. Men då hade jag liksom kommit ifrån bloggen. Ni som själva bloggar vet säkert hur det kan bli ibland. Sen snurrade allt fort igen. Jag fick nytt jobb som jag ska göra första dagen på nu på torsdag. Lilleman ska skolas in på förskolan. De sista renoveringsprojekten ska avslutas... och just det....vi hade en härlig vecka på Kreta.

I kort var det ca 1,5 år. 

Kram och vi hörs snart igen (hoppas jag).

I vårt vardagsrum

Godmorgon! 

Hoppas att ni har det bra var ni nu än är. 

På jobbet, vabbandes, resandes, fikandes eller bara varandes.

Jag och småkillarna är äntligen friska och det är så himla skönt. När de små är sjuka blir ju allt upp och ner och man är orolig och trött. Dessutom verkar Sebastian ha kommit ur det hela med nyvunna färdigheter och är mycket mer med. Superroligt tycker både Viktor och jag.

Annars tillbringas en stor del av våra dagar just här, i vardagsrummet, och jag tänkte att ni kanske skulle tycka att det var kul att se några bilder härifrån. Jag trivs så bra i just det här rummet och är särskilt kär i lampan och ljusslingan (har en grej för lampor just nu). Viktor är särskilt kär i sin dinosaurie och sin lillebror. Och lillebror är djupt fascinerad av storebror så alla är nöjda och glada denna lillördag.

.KRAM.

När det inte finns ord

Det finns inga ord som bra nog beskriver kärleken och lyckan man känner över att få hålla sitt lilla barn i sin famn. De är så ljuvliga och just den här morgonen, i den här stunden när vi är nybadade och mätta, känns allt nästintill osannolikt härligt.

Tänk er små bebisfjun som killar en i näsan när man pussar - eller den ljuvliga bebisdoften från silkeslen hud - det är en känsla man vill linda in, stoppa undan och bevara för evigt.

.KÄRLEK.

Bebis krystar hela natten

Precis som rubriken säger så ligger lilleknytet och krystar massor både på dagen och natten. Det känns som att det kanske beror på amningen som inte alls går så bra just nu. Han sväljer en massa luft och är sen jättesvår att rapa. Emellanåt försöker jag att hjälpa honom med windi pysventil men det funkar bara en liten stund och kör man den för mycket stör man ju hans naturliga bajsrutin. Minfom och Semper magdroppar hjälpte inte alls för brorsan som hade samma problem så det orkar jag inte ens testa nu. 

Det enda som hjälpte för Vickis och som också fungerar ganska bra för liten är att pumpa ur mjölken och ge den på flaska. Men vilket jobb det är!!! Jag får se hur länge jag orkar hålla på så.

Dessutom är M sjuk och Vickis halt så vi måste ringa vårdcentralen igen. Vi var där för ett par dagar sedan och då sa läkaren att det inte var ovanligt att barn blev lite halta efter eller i samband med en förkylning men att vi skulle återkomma om det inte blev bättre. Hoppas, hoppas att det bara är det och inget annat konstigt. Det känns som att det räcker nu.

Roligare stunder är då när V kör sin jag-vill-ha-mjölk-dans i köket framför diskbänken. Älskade lille spexunge! Den här åldern är ju guld vad gäller roliga upptåg.

.KRAM.

När man ammar och är trött...

...är det lätt att det blir lite fel.

Nyss borstade jag tänderna och tyckte att det kändes så skumt. Det smakade helt konstigt och "tog" liksom inte. Så upptäckte jag att jag tagit Vickis tandborste och tandkräm!

Jodå, på topp idag!

Men snart vaknar jag nog till och om några timmar ska jag och knytet till BVC för invägning efter julhelgerna. Jag hoppas innerligt att han har gått upp mer än vad jag har gjort. Amningen kräver ju en massa energi och jag har nog nog gått jämt upp med alla lussebullar och all rocky road jag ätit. Men visst är det kul att se hur de små växer!? Och att den där tillväxten kommer bara av min mjölk! Inte konstigt att man blir lite virrig ibland.

.KRAM.

Luciamorgon & pepparkaksbak

Var ni också uppe i morse och tittade luciamorgon?

Visst var det fint!

Viktor vaknade först av oss alla idag och klockan 04:36 hörde jag ett ljuvt litet "mamma....mamma?!". Just då ville jag bara vända mig och fortsätta att sova och låg en stund och hoppades på att han skulle somna om av sig själv. Men sånt händer väl bara en gång på tusen så det var bara att gå upp och starta dagen. 

Därför var det precis lagom att dricka lusseté och äta en lussekatt när lucia började på TV.

Sen gjorde vi ett tappert försök att ta en fin julbild på våra små killar.

Hur lätt som helst!
De satt båda två som små ljus och inget blev kaos eller konstigt.
Inga nappfajter utkämpades och alla tomteluvor satt sådär stämningsfullt på sned på de ljuva små barnahuvudena.

Eller inte.

Men ett av korten går nog att använda och jag tänker att det är tanken som räknas.

Det mysigaste var ändå att Viktor idag fick baka pepparkakor för första gången! Stort och fint! Jag älskar sånt där med första gången för att det är så himla roligt att se reaktionerna. Och även om inte just V producerade några kakor var han ändå väldigt nöjd med att kavla och greja med mjölet. Precis som Sockerbagaren.

Och nu, nu blir det nedvarvning med glögg och reprisen av senaste Ernst.

.LUSSEKRAM.

Så kom den första snön

 

Även om den var blöt och ganska dassig så kom den tillslut - den första snön. Och Viktor tyckte att den var rätt konstig och petade misstänksamt på den och tittade frågande på oss innan han konstaterade att det var kallt och jag tvingade på honom vantar (under högljudda protester).

Sen var det dags för ytterligare en premiär: det första BVC-besöket som inte var hembesök utan på själva BVC-mottagningen. Så knytet och jag tog killarnas nya vrålåk till vagn och promenerade genom ett vitt landskap. Hur fint är inte det att ha såpass nära till BVC att man faktiskt kan gå dit? Iaf jag tycker att det är bra mycket skönare att köra vagnen än att krångla in bebisen i ett babyskydd och sen baxa in sig i bilen utan att veta om man får parkering när man väl kommit fram.

Men nu är det dags för pepparkakor med ädelost - min nya craving!

.HA EN FIN FREDAG.

En liten skrutt och kanske en till på väg

Vi har en febrig liten kille här hemma.

Tänk så ynkliga de små kan bli när de är sjuka! Ibland märker man inte så mkt av det men vissa gånger, som nu, blir V en pytteliten kille som bara vill kramas, gosa och sitta i knät. Mitt lilla hjärta. Självklart vill jag inte att han ska må dåligt, men i hemlighet njuter jag av att han söker efter mig och säger kraaaaaa (=kram) med sin allra sötaste röst innan han gosar in sig min famn. 

Så idag blir det en lugn dag med glass och sagoböcker.

Kanske smiter jag iväg ner till stan för att köpa ett halsband som jag tycker är så fint. Eller så blir det bara storhandling utifall hela familjen blir liggande. Men något jag definitivt måste göra är att packa färdigt BB-väskan. Jiiises vad mycket värkar jag hade igår! Lite för tidigt enligt mig, men om det nu är så att det snart är dags vill jag vara så redo jag bara kan. Så jag måste komma ihåg att köpa Alvedon även till mig!! Fast ärligt talat...hur mkt hjälper en sketen Alvedon när värkarna sätter igång? De duger ju knappt ens till mensvärk. Nåväl, här chansas det inte.

.KRAM OCH FIN DAG.

tre dagar kvar

Nu har jag varit mammaledig i hela 16 månader. 

16 MÅNADER!

Vart  har tiden tagit vägen? Det är ju en evighet och om bara tre ynka dagar är evigheten slut för då börjar jag jobba igen. Det ska faktiskt bli roligt men jag gråter lite inombords när jag tänker på att jag då inte längre kommer att ha förmånen att få tillbringa dagarna med min lille kille. Honom kommer det nog inte att gå någon nöd på för han ska på äventyr med sin pappa i ett halvår, men jag då? Va? Vem tänker på mitt mammahjärta?

Hoppas att det blir lite körigt på jobbet så att jag inte hinner att tänka för mycket.

Fast nu kanske jag kan få lite mer egentid med knytet i magen. Det blir vi som får gå på möten och pendla och sånt. Kanske inte så fel ändå, men allvarligt - 16 månader - jag kan inte förstå det!

Sex månader senare

För drygt sex månader sedan låg Viktor i min mage och väntade på att få se världen.

Och vilken värld sen! Barvagnssufletten, Nalle Puh vid skötbordet och mammas och pappas ansikten. Det var det första vår älskade lille bebisunge fick se. Det var hela hans värld. Men ett halvt år senare är han faktiskt inte så liten längre och hans värld har utökats betydligt. Plötsligt kan han genom diverse vridningar och rullningar förflytta sig genom rummet och på egen hand upptäcka nya saker. Men med hans ökade räckvidd ökar även spridningen av leksaker...

...överallt i huset ser man spår av Vickis och jag blir helt varm inombords när jag ibland hittar en slängd bitring och tänker på hans frenetiska tuggande och stora leende när han ser att jag tittar på honom. Han är så glad och mysig och jag överväger seriöst att försöka uppfinna en stoppa-tiden-maskin så att jag kan frysa tiden här och nu. För ärligt talat - blir det mycket mysigare än så här? Tänk en upprorisk tonåring som skäms för en och vrålar att man förstör hans liv! Inte så gosigt. Inte alls som min söta lillunge som på morgonen lägger sina små armar om min hals och ler sitt allra soligaste tvåtandade leende.

Nej, det är tur för mig att vi är kvar här ett tag - vid sex månader.

En ganska kort tid kan man tycka men samtidigt en hel livstid. Så annorlunda livet är även för mig nu. Innan var jag ganska noga med att ha det relativt städat medan jag nu bara ler jag när jag ser bilderna ovan. Stökigt, brokigt och fullt med kärlek - så känns det som att huset är nu. Inte för att det inte fanns kärlek innan utan för att det numera finns så mycket mer. Nu när vi tre och jag har aldrig älskat så mycket.

Så om du som oförstådd, upprorisk tonåring skulle råka läsa det här Viktor - kom då ihåg att det faktiskt fanns en tid då du tyckte att mamma var toppen och något av det bästa du visste. Jag kanske inte alltid kommer att förstå dig men jag kommer alltid att försöka. Och jag kommer alltid att älska dig.

ALLTID, ALLTID, ALLTID

Höstpromenader

.HEJ.

Vi har en ny vana, Viktor och jag.

Så fort vädret är ok försöker vi att ta en promenad till en strand där vi bor.

Där är så himla skönt och vackert och just nu är det kanske det ställe jag älskar mest och där jag kommer som mest till ro. För visst är det något särskilt med havsvindar? Och frasande vass och vågor och sand. 

Jag älskar det!

Något annat jag älskar är träffarna med mammagruppen.

 Idag sågs vi på öppna förskolan och gjorde gipsavtryck av bebisarnas händer och fötter. Sen plockade vi med lite take-away från lokala thaien och slapplunchade på en av mammornas soliga altan. Eller slapplunchade och slapplunchade .. vi tog det så lugnt man nu kan med sex nyfikna bebisar i farten. Det var iaf hur mysigt som helst och jag ser redan fram emot nästa tisdag.

.HA EN SKÖN TISDAG.