Idag händer något världsomvälvande!
För första gången sen Viktor föddes kommer jag att sova utan honom.
Han ska på äventyr hos fammo o faffa.
När den spontana tanken "Herregud vilken lycka att få sova en hel natt utan att behöva gå upp och ge napp och kanin!!!" hade lagt sig landade även insikten om att jag inte skulle få mötas av det där glestandade leendet när jag kommer hem idag.
Inte heller smeka hans silkeslena huvudfjun (han är fortfarande lite tunnhårig min lille gubbe) eller snusa i hans älskligt väldoftande nacke. Och när jag till fullo greppade baksidan av en ostörd nattsömn, blev jag så galet mammakänslig att jag ivrigt påhejad av alla gravidhormoner snyftgrät hela vägen till jobbet. Hilfe!! Jag känner knappt igen mig själv.
Så nu när jag väl är på plats vid skrivbordet och ordentligt förankrad i verkligheten ska jag inte bara jobba jobbet utan även försöka att vara lite coolare än för en timma sen.
Heja mig!
Print: Colleen Carrol Nathanson
