Idag är en sån där hemsk dag som jag vill glömma innan den ens är över. Jag har inte sovit mer än i snitt sex upphackade timmar per dygn under tre månader och det börjar sätta sina spår på allvar. Det känns som att jag ger allt men att det ändå inte räcker till och om det inte vänder snart kommer jag att förvandlas till en blöt fläck. Den kommer att omringas av sådana där vita linjer som man ser runt döda på TV och folk kommer att undra varför den ser ut som de Wertherskolor jag äter för många av just nu . Nej fy, man kan bli deppig för mindre så idag tycker jag vi undviker att prata om:
- Det faktum att Viktor sen helgen är på sitt värsta trotshumör.
- Att jag just upptäckte en oidentifierad fläck på tröjan som luktar suspekt.
- Mjölken som börjar sina och knytet som får ont i magen av ersättningen.
- Att lilleman skriker otröstligt om jag ens antyder att jag ska lägga ner honom.
- Att det ligger en ratad och uppochnervänd tallrik couscous med biff på köksgolvet.
- Att jag för en stund sen stängde in mig på toaletten och grät en skvätt av ren utmattning.
Istället får vi gärna prata om:
- Snödropparna som börjar titta upp i trädgården.
- Nya numret av Mitt kök som kom med posten.
- De fina små barnastunder som trots allt smyger sig in emellan varven.
Puh, nu var det färdiggnällt och det känns märkligt nog lite bättre. Tack för att ni lyssnade era stackare!
.KRAM OCH HOPPAS ATT NI HAR EN FAB DAG.
