OH MY!
Ja, vad kan jag säga egentligen.
I det här fallet tror jag att ni bara genom att titta på fotona förstår varför jag föll pladask för denna lilla pärla.
Med en varm doft av nymalda kaffebönor och synen av vad som kan ha varit den godaste pizzan jag ätit var jag fast. Snygg inredning, trevlig personal och vackra omgivningar gjorde inte saken sämre.
Jag bara älskade Kafferosteriet.
Jag tycker alltid att det är så roligt att köpa med sig något från ställen man gillar.
Här kändes det ganska naturligt med kaffe och gissa om det luktade gott när det maldes.
Mmmmm...
Men det fanns också hur mycket fin keramik som helst och hade det inte varit för priset och att vi har aningen fullt i skåpen (sambon har infört en regel som i princip går ut på en-in-en-ut och jag kan nog inte tänja den mkt längre än vad jag redan gjort) hade det kanske blivit en mugg eller två.
Om ni åker hit vill jag bara ge en liten varning om att det kan ta rätt lång tid att få sin surdegspizza.
Den gräddas i en vedeldad ugn som kräver en hel del tillsyn och pizzorna måste hela tiden justeras för att få jämn och bra värme. Men jag kan lova att de är värda att vänta på!
BON APETIT MES AMIS!
Nu ska jag dra igång experimentverkstad för att göra en pizza som liknar dessa.
M fick en pizzasten och paddel i födelesedagspresent av mina föräldrar så är jag set to go iaf vad gäller utrustning. Nu är det bara recept som fattas.
Hoppas att det hela inte slutar som sist då jag mycket vetenskapligt jobbade mig igenom x antal kladdkakerecept med resultatet att jag inte längre kan äta sånt.
