Nu har jag varit mammaledig i hela 16 månader.
16 MÅNADER!
Vart har tiden tagit vägen? Det är ju en evighet och om bara tre ynka dagar är evigheten slut för då börjar jag jobba igen. Det ska faktiskt bli roligt men jag gråter lite inombords när jag tänker på att jag då inte längre kommer att ha förmånen att få tillbringa dagarna med min lille kille. Honom kommer det nog inte att gå någon nöd på för han ska på äventyr med sin pappa i ett halvår, men jag då? Va? Vem tänker på mitt mammahjärta?
Hoppas att det blir lite körigt på jobbet så att jag inte hinner att tänka för mycket.
Fast nu kanske jag kan få lite mer egentid med knytet i magen. Det blir vi som får gå på möten och pendla och sånt. Kanske inte så fel ändå, men allvarligt - 16 månader - jag kan inte förstå det!
