onsdag 13 juli 2011

Mitt hjärta blöder




Ett ovanligt inlägg en vanlig onsdagskväll

Jag blir ibland helt kär och blödig och gråtmild när jag läser sånt här och kunde liksom inte låta bli att dela med mig. Jag har onekligen en öm ådra för övergivna djur (storgråter till Hjalmar Söderbergs En herrelös hund) och har ägnat en tid under kvällen åt att övertala killen om att Zäta nog hade haft det kanon hos oss. Men hade han det? Vi är ju ändå inte hemma så mycket som en hundägare bör.


Kan ingen rädda Zäta? 
Han kommer säkert att få enkelbiljett till veterinären annars :(
Jag kommer att följa annonsen och bli glad om den försvinner snabbt.


Kram, kram
...och ursäkta för min utsvävning, vet inte varför just Zäta gick rakt in i hjärtat...

6 kommentarer :

  1. Åh, jag är precis likadan...

    Vi har två katter som är ovana vid hundar och en man som inte är så sugen på hund annars hade jag tagit den direkt...

    Åh, jag som kommer gå ner i tid till hösten också...

    Men jag hör P, - tänk inte ens tanken Anna... :P

    Kram

    SvaraRadera
  2. Åhh du är som jag tror jag, överkänslig när det kommer till djur som far illa på något sätt...en gång när jag såg på ett repotage på tv:n hur de behandlade grisar illa så svimmad jag;) Nåväl kanske lite väl drastiskt men här sprutar tårarna när det är något djur som blir skadat eller far illa på tex tv:n....Rädda Zäta någon!!! Kram Johanna

    SvaraRadera
  3. Fy vad sorgligt...Hoppas verkligen att Zäta kommer till ett bra hem och att historien slutar så lyckligt det bara kan. Kram Jessica

    SvaraRadera
  4. Åååh... jag förstår att du var tvungen att dela med dig... hoppas verkligen att han får ett varmt och kärleksfullt hem omgående!!

    Såg att du åkt igenom Uddevalla...:) Och visst finns Gunnars seglarskola kvar, även för mig att uppleva någon gång i framtiden, jag har förstått på många att det är väldigt roligt!

    Så många härliga inlägg du gör, jag har sagt det förr men jag måste säga det igen för det slår mig alltid när jag tittar in här!

    KRAM

    SvaraRadera
  5. Ohh den lille snuffsingen! :( Så sorgsligt, förstår att du ville dela med dig av detta. Läser orden: "jag är van att vara mycket ensam men tycker om sällskap när jag får det"...

    Hoppas raringen får ett välkomnande och kärleksfullt hem där tid inte är en bristvara. Kanske med din hjälp goa du!

    KRAMEN Loellan

    SvaraRadera
  6. Håller med dig om att hunden får en att bara vilja ta hand om den och den blicken går verkligen rakt in i hjärtat. Det är svårt att förstå hur man kan skiljas från en hund som man haft i så många år. Fast ibland finns det ingen valmöjlighet, vilket är mycket sorgligt. Hoppas Zäta får ett bra hem och kan bli trygg där.

    Kram mamma

    SvaraRadera

Jag blir så glad för din hälsning ♥