Killen är på väg mot gamla badhuset som ligger inbäddat i grönska precis vid vattnet.
Helt nära ligger det här supermysiga caféet: Café snäckan som har funnits så länge jag kan minnas. Här kan man bl.a. få jättegoda mackor eller glass att äta på en jättefin uteservering som inramas av rhododendronbuskar.
Vänder man tillbaka och vandrar in mot staden kommer man till den nybyggda bryggan som slingrar sig längs berget och slutar i ett annat café. Jag tycker att det här är en otroligt fin brygga och från den har man fantastiskt utsikt över inloppet till stan.
När vi väl kom till föräldrarna möttes vi av systerns lille vovve Sixten. Han är ju bara så fin och han har redan hunnit charma alla. Det är lätt att sätta upp gränser och säga att man ska vara sträng och inte godta att han försöker mildra kliet i valptänderna genom att bita i ens väska men man bara smälter och det är omöjligt att markera som man borde.
Han är ständigt på upptäcksfärd och var väldigt nyfiken på kameran. Det var ruskigt nära flera gånger att man fick en puss. ♥
Mamma hade fixat så fint och gott som bara hon kan och jag bara frossade i jordgubbar och grädde......
Men det fanns en liten skrutt som inget fick och man förstår ju lätt vad uttrycket hundögon kommer ifrån. ( Han fick allt lite han med sen :) )
Men vi höll på länge tyckte Sixten och efter ett tag blev han lite sömnig och ville komma upp i systers killes famn för lite fingertugg och kärlek. Sixten är väldans kelig och han har många att välja mellan!
Tillslut orkade han inte hålla de små valpögonen öppna hur mkt roligt som än hände och trots allt som lockade och fanns att upptäcka och han somnade gott under bordet.
Stor kram, M!
Vilka underbara kort på Zixten, man glömmer av att han har varit så liten =) //Annelie
SvaraRadera