Minns ni när ni skulle ta körkort?
Jag blev påmind häromveckan när granntjejen fick ett vredesutbrott på sin stackars mamma som försökte övningsköra med henne. Då mindes jag alla gånger mamma och pappa försiktigt försökte uppmuntra mig att följa med på olika ärenden och "passa på att övningsköra lite när vi ändå var på väg". Jag hatade det! Tyckte inte alls att det var roligt. Den enda anledningen till att jag ändå kämpade på med körlektioner och teoriprov var att jag visste att det kunde hjälpa mig att få jobb. Det och att jag växte upp i den ganska lilla staden Uddevalla, där ett körkort innebar att man kunde ta sig till vännerna utanför stan utan att behöva förlita sig på föräldrar eller bussar. Så himla skönt!
För mig var det den ultimata friheten.
Idag har jag under många år haft jobb dit jag behövt pendla och jag hade helt enkelt inte klarat mig utan körkort. Och det lustiga är att idag uppskattar jag egentiden som pendlingen erbjuder. Lugnet och känslan av att jag har kontroll över min tid. Så tänkte jag aldrig som tjurig tonåring och jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och visa mitt då 18-åriga jag hur värdefullt det skulle visa sig vara att läsa inför teoriprov och öva, öva, öva på fickparkeringar (sjukt bra att kunna om man bor inne i Göteborg och har en gammal Volvo med dålig servo - jag lovar) och vänstersvängar på landsväg.
Men vet ni, uppkörningen är nog den stund i livet jag varit som allra mest nervös. Det är egentligen helt ologiskt med tanke på allt annat jag gjort där saker hade kunnat gå fel på riktigt (förlossningar, bukhinneinflammationer mm mm) men när den där unge, snygge uppkörningskillen och inte kuggCarlsson ropade upp mitt namn var det som att jag frikopplade och blev en blöt svettpöl. Självklart missade jag uppkörningen men efter lite till övning klarade jag nästa uppkörning och pang! Där stod jag med papperet som intygade att jag fick köra bil själv. Så stort!
På den tiden kunde man bara gå till en konkret körskola men granntjejen berättade att man idag kunde göra sånt på nätet som hos Körkortskolan. Har ni andra tips kanske? Jag tyckte att det lät så himla smidigt att kunna öva hemifrån. I slutet på gymnasiet kan det ju vara lite ont om tid med alla andra sluttentor osv och jag tycker att det är så himla viktigt att kunna öva ordentligt i lugn och ro.
Nåväl, hoppas att ni haft en fin start på veckan och om ni har andra bra tips på hur man bäst tar körkort får ni gärna kommentera.
.KRAM.
Nja, lite grann. Jag började i 2 omgångar. Först vid 16 men var inte så jätte motiverad så det stanna av. Sen tog det ny fart igen efter att jag börjat kolla när min man körde. Lärde mig hur han växla och så. Kom ett barn emellan också så när M var 6 månader körde jag upp 20 år gammal och klara mig på första försöket. Min pappa som gick och vänta med M i vagnen var mer nervös än jag. Himla skönt att ha!! Nu håller vi på att övningsköra med M. Hon fyller 18 i december och hon verkar motiverad. Nu bor hon på annan ort i och med skolan så det ställer till det lite. Men hon har tagit kontakt med en körskola där och bokat in körlektioner och sen kommer hon hem för praktik efter höstlovet och då sätter vi in en högre växel. :) Kanske körkort till jul......
SvaraRaderaHa det toppen!
Kram Kia
Kul berättelse! Jag tycker om din blogg! Jag har själv nyss tagit körkort. Använde då tjänsten www.zutobi.com/se. Det är som den du länkade ovan men mycket roligare och bättre. Tipsa gärna din grannes dotter! Ser fram emot fler inlägg! :)
SvaraRadera