Vad det har blåst!
I sann småförälderanda var jag vaken mycket under natten och kunde både se och höra stormens framfart. Nästan lite läskigt! Förra stormen var inte alls så farlig om man jämför. Och nu på morgonen fick man inspektera om något blåst sönder men som tur var klarade vi oss med en försvunnen dörrkrans och ett par välta krukor. Det och uteblivet varmvatten vilket jag tråkigt nog upptäckte först när jag stod i duschen.
Men det var inte bara stormvindar som blåste in över lugna gatan.
Med vinden kom även den första snön.
Viktors första flingor.
Och han tittade länge, länge, först på snön och sen på mig som att för att kolla att det var ok att det såg ut sådär konstigt därute. Men vem gillar inte snö? Jag älskar det vita luddiga som bäddat in hela huset i ett lugn och som inbjuder till snöänglar, kamineldning och adventskalendertittande. Mysigt så.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för din hälsning ♥